Kanalen och matkulturen
Mat är det viktigaste på kanalfärden förstås. Eftersom man färdas på vatten så är den mest naturliga maten fisk förstås. I alla tider har det funnits yrkesfiskare på både Vänern och Vättern. Det finns många fina fiskarter att fånga till husbehov. Man kan få både röding, sötvattenlax, sik och många andra fiskar på kroken. Det finns kräftor också.
Traditionell matkultur längs Göta Kanal är fisk och vilt. Gullspångslaxen finns till exempel bara i Vänern. Den är en stor, fet fisk som inte finns någon annanstans men den är inte utrotningshotad för det. Däremot lägger man ut odlade laxyngel av Gullspångstyp. För att känna igen de odlade så har man tagit bort fettfenan. Om man får upp en lax med fettfenan kvar så ska man slänga tillbaka fisken i vattnet för återväxtens skull.
Den fina rödingen är en utsökt fisk som är extra god med fin färsk potatis, smör och citron och kantareller från skogen. Det kan inte bli bättre- speciellt om en skicklig kock fått laga till fisken.
Glass är också en del av matkulturen speciellt i inlandet och runt Mariestad. Där har man egen glasstillverkning av hög kvalité och fina smaker. Glass i stora lass kan man få. Välj mellan mintsås eller jordgubbssås och många andra såser.
Ost tillhör så klart matkulturen speciellt i Västergötland. Ostar som Västgöta kloster i olika styrka är aromatiska och starka i smaken oavsett lagringstid.
Flera andra goda ostar kommer också från bygderna runt kanalen och serveras både här och där. Ett gott nybakat bröd med en klick smör på och en god härlig ost på är oslagbart i alla sammanhang. Till kräftskivan såväl som till en kopp kaffe eller thé.
En fin äppelpaj på hösten med krämig vaniljsås tillhör traditionen förstås. Den kan man inte missa. Eller alla de andra fruktpajerna som plommon- och jordgubbspaj till exempel.