Mat och vin förr

Här uppe i Norden har maten varit tydligt bunden till årstiden. Förr i tiden hade man inte tillgång till färska grönsaker året runt. Men det fanns ändå mycket som man kunnat vinterförvara av föregående sommars skördar. Det var till exempel morötter, potatis, vitkål och goda vinteräpplen som man visste att förvara i jordkällare och visten. Man konserverade både fisk och kött genom att torka och salta in det. Inläggningar i salt och ättika var också vanligt förr. Sådant äter vi fortfarande som olika sill och grönsaksinläggningar. Ostar kunde också förvaras långa tider och blev bara godare och smakrikare ju längre de lagrades. Man tog vara på spannmålsskördarna och vinterförvarade mjöl och gryn som man sedan kunde tillaga under vintern till bröd, klimp, gröt och puddingar.

Fil och långfil är också ett sätt att förlänga mjölkens hållbarhet. I sydligare länder i Europa långtidsförvarade man vindruvornas saft som blev till vin. Här i Norr har man inte kunnat odla vindruvor förr i tiden men numera finns det sorter som tål det svenska klimatet.

För de som grävde och schaktade Göta kanal fanns det inte alltid tillgång till mat längs vägen. Istället hade man med sig matsäck. Det var inte bara kanalbyggare utan även de som reste längs landsvägarna som bar med sig matsäck. Där kunde det finnas bröd, smör, ost, fil, sill och torkat kött och annat som man kunnat förvara under vintern. Under sommaren var matsäcken mer varierad förstås. Och för vägfarare fanns det också värdshus att ta in på. Nuförtiden finns det hotell och restauranger, vandrarhem och campingplatser längs hela Göta Kanal. Man kan också resa på kanalkryssning med övernattningar och helpension. Eller resa med egen båt och lägga till vid till exempel Kanalkrogen för en god bit mat.